Hej! Eller godnatt kanske. Klockan är halv tolv och jag borde ha sprungit idag, men vad hände? Skulle smälta cheescaken som vi åt i min faders frånvaro - trots att det är han som fyller år idag, och sen så rann tiden iväg. Och nu är det hemskt svart ute. Lite läskigt nästan. Känner höstens tunga andetag där ute- och det skrämmer mig. Nåväl, här är lite bilder från Göteborg. O en sådan underbar stad. Och O vilka underbara dagar jag spenderade där bland plingande spårvagnar och havsdoft.

Snyggt folk i mängder. Strålande sol. Massor av fettbra artister. Way out west var ämnad att bli perfekt.

Vi var råtaggade på Prince, Robyn och Kanye. Allt annat var gött det med, men man har ju sina favoriter.

Och vi snubblade in i The Hives, som levererade ett snyggt men ganska förutsägbart sista nummer med Tick Tick Boom.

Robyn var assnygg och sjuktbra. Tjejen fick hela publiken att dansa.

Thåström är kung. Det var mystik, genuint. Dunkelt. Och i mörkret ett dimmigt ljus - en hes fängslande röst . Det gick inte att undgå att få rysningar då Die Mauer, Ebba Grön klassikern, ekade över slottskogen.

Vi stod i fyra timmar. Svettandes och än mer svettandes. Men så det var värt. Att kippa efter syre och irriterat skaka av sig andras armar som trodde man var något levande armstöd. Allt för att se denna legendariska hip hopare. Vilken konsert, jag var som förhäxad där jag stod längst fram.

Såg Prince såklart- det var det bästa jag upplevt på länge. Stod tusenlångt bak, men Prince's magi slog mig ändå, som en knytnäve i magen. Och Noah and the whale- som sög. Ja faktiskt. Och Fleet foxes, säkert, empire of the sun mfl. Men vi börjar med dessa bilder. För nu ska jag springa...Eller sova. Har inte bestämt mig.

Såg denna film i fredags. Är något förälskad i Jake Gyllenhaal nu. Hans tjocka ögonbryn, pliriga ögon och smala läppar får min puls att slå snabbare - något som kändes högst otänktbart då jag såg Day after tomorrow för sju år sedan.

Men nu, ack så självklart.

Jag har fått en ny favoritfilm. Är så oerhört glad över att vi äntligen fått träffas. Den har givit mig ett leende att ständigt bära med mig. Det kommer kanske inte alltid att synas på läpparna. Men det finns där inom mig. Vacker lik solsken på orörda knoppar. Den söta smaken av förälskelse.