Sista dagen på året. År 2009.
För 87 år sedan brydde sig inte en själ om vad som skulle hända detta år. Ingen brydde sig om att en viss Sofia Lindgren Cortés skulle bli sentimental framför sin dator och sedan skriva om det gångna året. Ett år då hon inte tagit körkort, inte hört hennes favoritlåt- hennes ögonsten, hennes skötebarn- live, inte vunnit 100.000 i fem år på triss, inte ridit på en lama, inte dansat naken under månskenet, inte blivit hejdlöst förälskad, inte blivit så hatad att folk jagat henne med högafflar och facklor, inte fött tvillingar vid namn Dylan och Iris, inte rymt till någon paradis ö med endast ett litet knyte som packning, inte vaknat upp av att någon smygandes kommer in i sovrummet med nystekta pannkakor och färska blåbär på en mörkbrun bricka med inristade rosor, inte vunnit nobelpriset, inte färgat håret, inte kommit vidare i idol, inte skakat hand med sin förebild och inte heller önskat att vara någon annan än den hon är-bara önskat att hon kunde göra något annorlunda.
Ändå sitter hon där. Och de där från 1922 fortsätter att plöja på åkern och röka sina cigariller.
Hon sitter där osminkad som sanningen hon upplevt, sanningen hon smakat. Bitter. Söt. Mild. Salt. Sanningen som får henne att skratta. Får henne att gråta.
Kan vi drömma bort den här natten?
Ett år går så fort. Snart sitter hon där igen.
Kanske är det snö ute? Kanske är hon hungrig? Kanske lyser det i grannhuset? Kanske har hon biljetter till en konsert, en weekend till New York? Kanske är hon ensam? Kanske är det fest? Kanske hon precis slagit igen boken hon läst och suckat sådär av fröjd "jaha så var den slut"?
Ungefär som med åren. Det kommer bara fler som böckerna på biblioteket eller filmerna på Sega råttan. Men de gamla står där i hyllorna. Dammiga tills den dag någon får för sig att gräva fram dem igen. Då skiner de som om de var nya igen.

Tack så mycket!
Tack för danserna. Tack för tårarna på kinderna, och stjärnorna på himlarna. Jag undrar varför det helt plötsligt kommit så mycket snö kring jul föresten? Som jag minns det har det alltid varit snö på julafton och sånt där förutom de senaste åren...Men det kanske är en efterkonstruktion? Spelar kanske inte så stor roll heller, inte så länge man har Fairytale of New York och inte så länge man har de man älskar med sig.
I tankarna.
I famnen.
I hjärtat.