Idag sa jag:
- Drick opp mjölka nu.
Vackert så vackert att jag kan hålla kvar det norrländska i mig trots att jag mer och mer börjar låta som en stockholmare med lågstatus. Det är som att jobbet väcker upp mina palt, renar, skotrar, granar, hjortron-sinnen och jag börjar babbla vacker norrländska, renare än de renaste av fjällbäckar.
Är döslut och såg verkligen fram emot då Gabbumonen skulle komma med chips som vi sen skulle vräka framför Ugly Betty, men den lymmeln kom hem med ostkrokar istället som inte ens är hälften så gott. Jag är grymt besviken och ledsen. Jag bad upprepade gånger att han skulle SLUTA LJUGA, för inte har han gått och köpt ostkrokar när han vet hur mycket jag behöver chips? Han måste bara ljuga...han ljuger..jag kan inte tro detta..
Jag behöver C H I P S.
Har inte ätit chips på så lång tid att jag knappt minns då jag senast satte tänderna i de krispiga och salta potatischipsen. Med chips kommer jag nog  definitvt sova gott inatt, och kommer förhoppningsvis inte drömma mardrömmar om Giles demonskepnad i Buffy och Vampyrerna- som jag och mamma kikade på efter jag kommit hem från jobbet. Utan chips är jag rädd att det är precis vad som kommer att hända

Imorgon ska jag shoppa som den shopaholic jag är- okej not, ska inte slösa upp för mycket av lönen jag kämpat så hårt för. Blir dock ett par snygga partyskor som jag förhoppningsvis kan bära samma kväll.
(Meddelande Till Anna:
Jag skrev fel, jag jobbar inte imorgon jag är LEDIG, skrev fel i inlägget.)