...Att sjudundrandes mätt efter en rejäl portion pasta carbonara och en påfrestande skoldag sedan 8.25 på morgonkvisten, slänga sig på sängen med baktanke att endast sova sådär någon timme. Bara en yttepluttig timme för att på så vis återuppta nya krafter så att man senare kan prestera den totala plugg-kapaciteten man äger.
Visst är det då typiskt att man då somnar så djupt att man hamnar i en fruktansvärt tung dröm där ens hemby drabbas av kriminella moppepojkar som drar runt på vägen med sina lysande mopeder för att förstöra bybornas tomter. En dröm som inte låter särskilt skrämmande, men som i drömmen var en oerhört obehaglig situation.
Visst är det då typiskt att sedan vakna i ett halvmörkt rum med kläderna på och en fortfarande rätt så mätt mage, letandes efter en mobil för att ta reda på om det är kväll eller morgon. Mötas av en klocka visandes 21.58 och då slår det en att man har sovit bort hela kvällen.
Visst är det då typiskt att man inser, där man sitter på sängkanten med sömndruckna ögon och en ruffsig hårman, att man på så vis även sovit bort dyrbar tid till att göra det skolarbete som är viktigast under hela ens skoltid på denna jord. Det arbete som lärarna upplyst en om sedan man gjorde sitt första läxförhör i årskurs ett.
Visst är det typiskt att just det arbetet ska in imorgon och man har kvar hela två viktiga punkter.