Jag satt i bussen med hörlurarna på och med väskan bekvämt lagd ovanpå knäna. Musiken dränkte allt ointressant babbel som brukar fylla bussturerna och jag lutade mig tillbaka, blickade ut genom fönstret och kom att tänka på de fåtal sidor jag hade kvar att läsa i Skynda Att Älska. Jag tvekade innan jag plockade upp den ur väskan. Att läsa i ett fordon brukar ofta leda till smått illamåeende för min del, har vana att alltid föreställa mig hur blodet i huvudet liksom skvalpar runt likt vattnet i en hink, från höger kant till vänster kant.
Sedan börjar jag tänka på Alex fantastiska pappa, om hur deras gemensamma minnen får mig att skratta högt, rynka på pannan och locka fram en och annan tår. Det räckte för att jag skulle öppna boken och fortsätta där jag senast slutade igårkväll.
Jag försvann. Plötsligt fanns där bara Alex och hans familj. Jag ville tillhöra dem. Jag villa kramas, skratta och bråka med dem. Jag ville också tillbringa sommaren på torpet i ett soligt värmland. Jag ville att Allan Schulman skulle lära mig hur man äter kräftor, utan att missa något. Jag ville spela Coca-Cola cup tillsammans med bröderna under midsommar. Jag ville sitta där i baksätet och uppmärksamt lyssna på p1 medan bilens hjul mjukt snurrar på asfalten.

Alex Schulman, blotta namnet kan få människor att grimasera och fnysa upprört. För många framställas han som vidrig, självbelåten, arrogant och hånfull. En person som säger vad han tycker enbart för att nedvärdera och har en svarthumor inte värdig att skratta med åt.
Kan hålla med om att Alex tidigare varit väldigt satirisk men att han nu dammat bort en hel del av det han faktiskt var. Kvar finns en fantastisk författare, bloggare, krönikör och fader med en lysande humor, ett klokt huvud och ett varmt hjärta. Dock finns gnistan av den råa-Alex fortfarande, men det gillas! Världen är inte vacker, så varför ska man blunda för sanningen? Det finns sådana som gör värre saker än att tycka att folk skriver dåligt eller att påpeka att någon är tjock.
Så den som har något illa att säga om Alex Schulman kan f ö r s t läsa Skynda Att Älska, och därefter döma honom.

Jag älskar det han gör, han kan få vara hjärtlös och brutal för andra. Men för mig är han en förebild som får mig att upprymt läsa hans blogg var dag och gripet fälla tårar till hans bok.