Det är tydligen stormvarning. Snön snurrar runt likt kläderna i en tvättmaskin, vinden biter fast i kinden och det är kallt. Det är nästan omöjligt att gå upprätt i detta väder. Håret skymmer ansiktet och om man vill kika bara litegrand i de springor som finns riskerar man bli helt blind av de snöflingor som attackerar ögonen. Snöflingor föresten, jag menar snö- eh...plattor!
Vädret gör mig ordentligt orolig. Inte för att jag riskerar att bokstavligt talat bli snöblind, utan för att jag kan bli fast här på skolan. Visst skulle det vara lite spännande att tvingas övernatta här. Sova på någon soffa i biblioteket och länsa kafeterians chokladbolle-förråd, men att göra det helt själv lockar inte lika mycket. Skolan är mörk och ruggig. Och vad skulle jag göra om jag helt plötsligt hörde släpande steg längs korridorerna?
Nej jag klarar inte av sådant. Jag är en fegis.
Så snälla snälla vädergudar.  Ge bussarna en chans att kunna skjutsa hem mig, låt dem kunna köra som vanligt.
Midgård har ju även en spöktoa...jag undrar vad som händer med den då ett ensamt stackars buschbarn tvingas sova här helt själv.

Något misslyckande är att skolans matsal inte ligger i samma byggnad . Vi var alltså tvungen att kämpa oss ut i snöstormen med dragkedjor uppdragna till näsan för att ta oss till en inte allt för aptitlockande Pasta carbonara.
Nej, klaga inte över mitt I-lands problem där skolmaten dominerar. I sådana här situationer (snöstromar) får man vara bitter.