Härmed kommer en text där jag försvarar min vana att tugga tuggummin i flera timmar:

Många tittar på mig med avsmak när jag vant plockar ur tuggummit från min mun med tummen och pekfingret, prydligt lägger det på matbrickan och tar del av skolans lunch. När jag sedan ätit klart stoppar jag åter in tuggummit i munnen och fortsätter att tugga på det i två timmar till. Tugg tugg.
Detta är i många ögon vidrigt. Helt oacceptabelt i det I-samhälle vi så stolt lever i. Inte kan man bara fingra på tuggummin sådär utan vidare, och sedan till och med stoppa det tillbaka i munnen! Sånt gjorde man när man var liten, inte som studerande 19 åring! Snuskigt Sofia, S N U S K I G T.
Ja, det kanske är snuskigt att spara tuggummin. Lägga dem på bord där det finns miljontalsbakterier för att åter tugga på dem. Eller just hålla i dem med fingrar som tagit på en hel del handtag, där andra tagit med sina, precis som mina, snuskiga händer. Placera det på omslaget av en biblioteksbok, en fönsterkarm, plånbok, tallrik, cdskiva, godispapper, busstidstabell, läppglansburk, plastficka, kaffekopp m.m. Allt detta äcklar er ovana tuggummituggare. Men jag som etablerad sådan, bryr mig inte om löjliga saker som bakterier. Med mitt starka imunförsvar behöver jag inte alls vara orolig för baciller. Jag blåser bort dem, schasar iväg dem, ber dem att dra och låta mig tugga ifred. Och gissa vad. De lyder.
Med era glasögon sitter jag här och tuggar mitt bakterieinfekterade tuggummi till fördärvet. Ber mig att sluta. Skriker åt mig att slänga tuggummit dit det hör hemma. I soporna. Jag däremot njuter, tuggar mitt tuggummi och tar det ball. Stimorol tuggumminen(?) är dock de enda jag kan tugga sådär länge som jag behagar. Tro mig, de är de enda som funkar. Jag har testat de flesta.