Helt Plötsligt Förstod Jag Att Mobilen Fattades. Mitt Liv Är Nu I Ruiner

Eller... Någonting sådant. För med handen på hjärtat fattas min mobil mig något oerhört. Inte nog med att det känns som att ett tomt, ekande hål karvar sig allt djupare in i min själ. Nattduksbordet står även det tomt om nätterna (Nåväl. Bortsett från böckerna, glasögonen och lampan). I jackfickan finner jag nu bara en kulspetspenna av blått bläck och dagen före igårs medicinpaket. Handväskan känns ovanligt lätt. Batterisladden gråter sig till sömns. Och bokhyllan där jag så ofta lägger ifrån mig min fina, gedigna samsungmobil från min femtonårsdag, blänger nu besviket på mig.

 

Helgen blev inte som jag tänkt mig. Så mycket vill jag avslöja, sen är det upp till er själva att fantisera den ena ovänliga incidenten efter den andra. Jag säger inte att det prompt måste vara ovänligt, men oftast är det så man ser på folk när de berättar om borttappade mobiler under helger. Kan till mitt försvar dock säga att det inte är borttappad. Vet vart den är och kommer förmodligen hämta den till veckan.
(Varför känns det som att alla försöker, just i denna stund, läsa bakom raderna? Som tyda något dolt budskap som är allt annat än kyskt? . Kanske för att jag själv, återigen, alltid tänker i sådana banor? Måste skärpa mig!)

 

Hur som helst. Jag saknar mobilen enormt. Kunde aldrig tro att jag var så beroende av detta "lilla" pipande ting. Men uppenbarligen, JA. Ja! Ja! och åter  J A !
Om jag nu ska ringa någon måste det ske från hemtelefonen, till ett nummer jag måste kunna utantill. Och är jag inte hemma måste jag fråga någon om jag har möjlighet att få låna dennes mobil. Men inte kan man knacka någon okänd person på axeln och säga "Hej! Kan jag få låna din mobil? Måste ringa och fråga om jag behöver köpa hem skagenröra till kvällens middag." Personen skulle ju dö av fasa. Svimma på stubben. Och om jag befinner mig mitt ute i vildmarken, inte ett tecken på liv så lång ögat kan nå. Vad gör jag då? Tänder en brasa och skickar iväg röksignaler? Joddlar? Bankar S O S i morse på en trädstam?
Hur klarade sig folk förut?
Hej ItmaterialGossipgirlkollandeilandsbortskämdaungeutanvarkenhjärnaellervettsominteskulleklarasigensekundpåro binsonsärskiltintemedpaolorobertosomprogramledareochförmodligenkommerduattpådindödsbäddensistagång uppdateradinfacebookstatusdärdetstårNUDÖRJAGochhoppaspåattfolkskriverR.I.P

 

Ni kan nu nå mig genom att:
1 . Ringa på hemtelefonen
2. Skriva ett brev
3. Skriva ett mejl
4. Skriva på msn
5. Skriva på bloggen
6. Komma och hälsa på och hoppas på att jag är hemma
7. Komma och hälsa på mig på jobbet
8. Skicka ett sändebud (helst med häst och vagn)
9. Avbryta under sändningen till Paradise Hotel med något meddelande
10. Hoppas att vi är på samma våglängd. Som GrodanBoll "Plåt,Plåt,Plåt,Plåt,Niklas,Niklas,Niklas,Niklas" fast med Sofia dårå.

Kommentarer
Postat av: Malin

Usch, mobilen vill man inte bli av med direkt! Men skönt att den finns att hämta iaf!



Haha, härligt! Kanske blir en fortsättning med mina recensioner av Idolerna då. Jag brukar tycka en hel del om dem ;)



Ta en tripp till H&M och köp dig ett rött nagellack du med :) Jag köpte ett förut som jag trodde skulle vara typ som den här färgen, men det blev mycket mörkare när man målade. Också fint, men inte lika rött ;)

2010-10-18 @ 21:21:42
URL: http://mejline.blogg.se/
Postat av: Nina

Jag väntar mig en mer utförlig version av vad du hade för dig i helgen på msn! du kan inte lämna mig hängandes!

2010-10-19 @ 02:41:37
URL: http://ninaevonnes.blogg.se/
Postat av: Felicia

hoho! min mobil slutade fungera i slutet av sommaren, och plötsligt insåg man hur beroende man var. speciellt när kontakterna var sparade på mobilen och inte simkortet grrr haha! nåväl, efter en månad startade den igen, helmysko.

hahah, och lite kul vore det med "nu dör jag" status, faktiskt.

2010-10-19 @ 17:10:45
URL: http://frokenfelicia.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0