Tanken att, kanske inte utförligt men åtminstone någorlunda, beskriva mina dagar som nittonåring bosatt i en liten byhåla med ett arbete fyra kilometer bort på ett äldreboeende i något som också skulle klassas som by, men som i folkmun kallas mindre samhälle (med tanke på att byn besitter både ett Coop-nära, en kiosk där man kan hyra fjolårets stora filmer, samt en frisörsalong), har åter slagit mig.

Många predikar om att de bloggar "för sin egen skull" och att de använder bloggen som ett sätt att uttrycka sig. Är jag en av dem? Jag älskar att skriva, även om det ofta bara blir en massa svammel. Och i bloggen förekommer det därför en hel del inlägg som jag egentligen inte alls kan förklara. Texter jag undrar hur jag egentligen kom på att jag skulle skriva. Som jag så där i efterhand läser med rynkad panna.

Men om nu bloggen är för min egen skull, varför blir jag sådär smått glad då jag ser att jag fått många besökare. Är det för att jag tycker det är roligt att någon vill ögna igenom mitt svammel? Kanske. Men varför är jag så angelägen att hålla dem kvar i sådana fall? Och därför sitter jag här med tanken på att bloggläsare runt om i landet kanske vill läsa mer aktion och mindre svammel? Mer, idag har jag gjort det och det, istället för en rad med ord som beskriver hur läskig rymden är. Fast vi bor ju i landet lagom. Vilket betyder att det behövs en liten dos av det och en liten dos av det för att få den perfekta blandningen. Ska försöka med denna idé. Så snabbtänkt Sofia.

Inte nog med detta. Nu har jag insett att jag även vill Twittra. Skulle nog må förvånansvärt bra av att få skriva ner meningar sådär kort och koncist. Men då kommer den bitande frågan igen; skulle jag få några, som det kallas i denna värld, "followers"? Det skulle ju vara enormt pinsamt om jag hamnade på summan noll. Och det betyder ju i sådana fall att jag är mån om att folk ska lägga märke till mig. Hallå, Hej här är jag! Läs min blogg, följ mig på twitter! Så vad säger ni? Låt oss börja twittra!

Nåväl. Northanger Abbey är utläst och inom en snar framtid, även Gudfadern. Därför håller jag på att fundera ut nästa blivande bok att uppleva. Här är mina nominerade. Från nobelpris till chicklit, that's how I roll.