Har försökt planera mitt liv idag, det gick inte så bra. Funderar på att använda pappas dator- den enda datorn som har word, för att skapa ett nytt dokument där jag ska infoga en punktlista som jag ska rada upp alla möjliga, samt omöjliga, valmöjligheter jag har. Att planera sin framtid är stressigt. Det får en att känna sig gammal och man kan liksom se hur tiden springer förbi en. Som ett tåg. Blixtsnabbt urskiljer man färgerna som susar förbi ens blickfång medan man hetsigt försöker räkna dess vagnar.

Men trots att jag kände illamåendet växa inom mig stod jag emot, kallade mig själv valpaktig och bestämde mig för att visa mig själv vilken mogen, förståndig och rutinerad tjugoåring jag kan vara.

Fast jag kom ingenstans. Och istället bakade jag Vinbärskaka med maräng. Den blev hemskt god. Jag fick i mig nästan hela smeten som blev kvar i skålen. Det var lugnande, dock en kortvarig känsla. Stressen är tillbaka. För här sitter jag nu och försöker smälta denna vinbärskaka så jag kan fara ut och springa- innan det blir mörkt. Vilket är väldigt snart.

Åh snälla mage! Arbeta lite snabbare!