Fredag. Min snart 16årige lillebror hänger på festival bland ölburkar och smutsiga converse. Jag, en myndig tjugoåring, har jobbat i fem (ynka) timmar (-skönt!) samt övningskört i ett idylliskt västerbotten tillsammans med mina föräldrar.

Det är ansträngande att övningsköra. Det är värre än mina dagliga joggingrundor kan jag lova. Pappa är alltid så långsam på att berätta vad som komma skall. Vilket resulterar i att jag får hjärtattack då han skriker "HÄR! HÄR SKA DU SVÄNGA!" Och trycker ner foten i golvet i hopp om att hitta en oexisterande broms och koppling på passagerarsidan. Jag fräser till svars att det är omöjligt för mig att göra någonting bra när jag blir informerad om det i sista sekunden. Så jag spelar hopplöst offer som inte har den misnta medvetenhet om situationen.

I baksätet hör man mammas vilsna utrop, flämtningar och varningar. Som luft för mig och pappa.

Vi åkte till en gård där en dansk kvinna (hon var definitivt dansk, hörde det på hennes något bräkande accent, men jag förstod ju precis allt hon sa vilket gjorde mig något osäker) tillverkade sin egna ost. Getost. Fetaost. Messmör. Hon var vithårig och klädd i sltina paltor. Hon hade ett trevligt leende som dock skymtade en viss osäkerhet. Gården var omringad av en övervuxen trädgård. Gräset nådde till knäna och klöverblommorna dominerade i det gröna. Hon hade en fin Border Collie som utmattad la sig på golvet då vi inträdde det röda gamla huset. Det var rörigt, men med en viss hemtrevnad. Som om hemmet endast var en plats för att vila efter allt jobb med getterna.

Vi köpte såklart ett kilo getost. Himmelsk getost. Och en burk fetaost. Och så kom pappa på att jag tyckte om messmör då jag gick på dagis, så han skulle ha en burk av det också, och så gav han mig ett glatt leende. Jag log tillbaka, för vad gör man. Jag har väl inte ätit messmör på ett bra tag, men har man en gång tyckt om något så gör man väl det för resten av livet...eh..

Nej, nu ska jag gå ut med Hiro. Har vräkt i mig en pizza så att orka springa känns ganska långsökt. Och efter det ska jag fortsätta att kolla på New York, New York - en av tre filmer jag fick låna av min vän Nina. Ett fodral med tre musikalfilmer. West side story, The sound of music och så NY NY. Åh, Sound of music är helt magisk. Och Julie Andrews så oskuldsfullt vacker. Och Robert De Niro som ung, åh min gud!