Jag låg där i mitt bäcksvarta rum, sömnlös och disharmonisk. Det var Ångesten som höll mig vaken, den som jagade iväg sömnen på sitt samvetslösa sätt. Mina ögonlock förblev öppna och vitorna färgades röda. Och hur jag än försökte, hur många får jag än räknade och delfin och-vallläten jag än föreställde i mitt huvud, kunde jag helt enkelt inte somna. Jag kände pressen, hur klockan tickade och blev allt senare, allt tidigare. Jag tvingade mig själv till att somna. Pressade ihop ögonen och hotade med en knivs vassa egg att om jag inte somnade nu...Så...Så...

Och i den stunden kom jag på det! Helt plötsligt föll bitarna på plats och mitt svarta rum fylldes av lugnets upplysande sken. Jag kunde nästan höra änglarna sjunga i korus, och mitt hjärta som dunkat så orolig föll in i en harmonisk rytm. Jag hade kommit på det, svaret till alla mina våndor. Ack vilken härlig känsla!

Slutligen somnade jag. Som en baby gungas till ro i sin mors lugnande famn.

Bara för att jag vet hur jobbigt det är ska jag avslöja det för er:

Jag hade bokat och delvis betalat för att bli engesklärare i Kina. Skickat in flertal papper som en del av ansökningen. En skrivuppgift, passkopior, referensomdöme, blodtryck etc. Och jag trodde jag var säker. Att det var detta jag ville; att flytta till Kina, jobba med barn och bo där i ett halvår.

Men sen kom den, Ångesten.

Uppenbarelsen då? Jo, jag insåg att Kina får vänta en stund till och att ryggsäcken och flipflopsen behövde mig lika mycket som jag behöver dem.

Så redan imorgon ska jag avboka min Kinaresa och köpa en enkel till Bangkok.

Laos, Burma, Vietnamn och Kambodja är vad jag vill just nu. Och där ska jag stanna medan Sverige får vinter.

I slutet av januari bär det än en gång av till sydostasien. Ni kan inte föreställa er hur mycket jag längtar!