Fortsatt ångest även idag... Men över till något annat innan jag smittar er med mitt velande.

Idag var jag på riskettan. En föreläsning i tre timmar om alla dessa risker som kan leda till olyckor i traiken. Ja ni vet, trötthet, grupptryck, alkohol och droger. Allt för att trafikverket ska få in lite extra slantar och vi ska känna oss trygga och säkra, våga säga nej och avstå alkohol och undvika att köra då tröttheten regerar - ja sådant som kallas suntförnuft fick vi betala för.

Överraskande nog var det inte så hemskt som jag föreställt mig. Var helt säker på att jag skulle sitta där på en hård stol med huvudet vilandes på träbänken, ömsom snarkande ömsom kluddande i spiralblocket. Men icke! Jag var utan tvivel den mest engagerade personen i hela gruppen. Skulle det disskuteras något var jag inte sen med att få mina tankar sagda. Kände en viss makt eftersom jag utan tvekan var en av de äldsta. Så typiskt mig att utstråla auktoritet och mognad - i alla fall är det något som jag trodde jag gjorde, medan de enfaldiga sextonåringa tittade storögt på mig. Togs det upp ett nytt ämne väntade alla på att min högtidliga stämma skulle komma med något nytt och vist. Jag bejakade dem, dessa blyga och tysta barn. De gav mig makten och jag tog emot den med ett varggrin. HEHE.

Ett steg närmare körkortet. Åh vad bra det känns! Snart ni, snart kommer jag där, framsusande i min porsche carrera iförd dyra solglasögon och sjalett runt huvudet. Ni kommer häpet titta efter mig, med hakorna i backen och jag kommer hälsa glatt i en handskprydd vinkning. Då ni!