Nej, det här är inte ett "tyck om mig"-inlägg där jag kastar ur mig den ena utläggningen om mitt fruktansvärt dåliga sjävförtroende efter det andra. Ett inlägg genomsyrad av självömkan och jämmer där jag hotar med att skära mig med osthyveln och bannar livet.

Nej nej nej, det är inte jag. Jag är en sanningens förespråkerska, och därför säger jag endast, och då menar jag endast, sanningen (utom när farfar frågar om jag pluggat körteori...). Och dagens sanning är att jag är jävligt ful- just nu alltså. Ack vad jag suktar efter lite smink. Snygga kläder. En dusch, eller åtminstone en deodorant. Att borsta håret. Byta strumpor.

Så här är det . Att jag jobbat och knappt sovit något pga. en viss fullmåne som på något mystiskt vis påverkar min sömn. Två faktorer som sett till att jag fått ett slitet utseende. Sedan har jag inte orkat duscha, vilket betyder att hårsprayen från i fredags gjort mitt hår alldeles torrt och frissigt. Och som grädde på moset har jag klämt några oexsisterande finnar, vilket resulterade i att jag nu har ett "kläm-ärr" eller vad man nu ska kalla det, i pannan, ett annat på näsan, och ett på hakan. Ser lite ut som orionsbälte. Tre röda sår på rad. Stiligt. EUHM I DONT THINK SOOOOO?!?!

Ful. Ful. Ful. Men ja ja, har planerat dusch imorgon. Känns ganska lovande. Men är rädd att jag aldrig kommer bli nöjd förrän de där "kläm-ärren" har försvunnit...om de någonsin gör det! GULP! Måste verkligen sluta klämma på saker som inte finns...

Godnatt!

ps.

Denna låt går om och om igen på min ipod (ja ipod, inte iphone..). Älskade den under högstadiet, och nu har vi åter funnit varandra.

ps2. Är ju inte bara kär i låten nu heller, utan även Alex.