En Dag....senare
Ligger jag här och jäser! Känner mig ungefär i samma tillstånd som Bert Karlsson måste göra efter ett julbord med sju tallrikar. Är mätt. Okristlig mätt. Gjorde tacopaj till middag. Blev ljuvligt gott! Men med tanke på att det var jag som tillagade den var det i och för sig inte alltför överraskande... Mamma hade till och med lyxat till det med att köpa Doritos till (RIP Arch West och de chips du begravdes med. Av chips är du kommen...). Syndigt gott! Är glad att jag spenderat tid på gymmet idag, för med tanke på att jag glufsat i mig berikade kroppkakor är kalorier inte särskilt behövda de närmaste 178 åren. Nåväl, man kan ju inte vara mer än människa och njuta av god mat. Eller chips...eller godis.
Som igår, då jag och Linnea såg En Dag på bio- som faktiskt hade premiär. Du vet, den där kärleksfilmen med vackra Anne Hathaway och absolut bedårande Jim Sturgess. Och visst, den var fin, och romantisk och hade sina stunder med både snyft och skratt samt, överraskande nog: humor! Men ack, i mina ögon var den kanske lite väl förutsägbar. Till och med de scener som skulle ge filmen en ny chockartad vändning var förutsägbara. Javisst, jag gillar romantiskakomedier- men har aldrig varit något större fan av snyftisar som The Notebook- som får mig till kväljningar av allt sjåperi och meshet. Denna film hade dock som sagt en gnutta humor mitt bland allt daltande, pussar och krossade hjärtan. Och trots att Annes brittiska accent var extremt överdriven och tillgjord (har aldrig stött på en enda britt som faktiskt använt ordet "marvelous"), kändes kemin mellan de två huvudkaraktärerna äkta. Därför ger jag den tre av fem...eh...Doritos!
I alla fall.. det jag ville säga var att det igår slukades en hel pizzabuffé, eller pizzor på en buffé, godis (90% choklad. Alltså MINI MARABOUS och MINI TOBLERONE är typ, det bästa som hänt under 2000-talet) samt världens äckligaste kaffe latte, som jag vägrade att dricka , inte ens av artighet, eftersom den var så vidrig.
Nej, nu ska det kletas på lite mascara och se mer film med goda vänner.
Trevlig kväll!
ps. Nej, har inte läst boken. Kanske borde göra det...
Läsa boken: Det borde du verkligen!! Den ägde.
Din blogg äger också, hittade den precis och kommit fram till att du verkar vara en ganska ägig människa.
Jag kan känna lite likadant med boken faktiskt. Den var okej, bra för sin genre, men inte så bra som alla påstår. Den har ju liksom blivit hyllad till skyarna. Men visst, det kanske inte är så lätt att skriva en bok som är svår att förutsäga, vad vet jag...
håller med, men läste boken innan jag såg filmen. man förstod ju absolut hur det skulle sluta, men ändå kom det lite plötsligt. filmen fattades (som alla filmatiseringar) alldeles för mycket, och de hade ju putsat på dexter hemskt mycket så han var mycket trevligare än vad han kanske var. men ja - kan inte heller se det fantastiska i bokhistorien, en helt vanlig kärlekshistoria typ? men helt okej, såklart! :)
(förresten hejhejhej! har ju alldeles glömt av din blogg, skäms på mig! ... eller iof har jag inte hunnit med att blogga så mycket heller. hoho. HEJ!)
