Vet inte vad jag ska skriva. Vilka bokstäver jag ska använda för att fånga ert intresse. Mitt intresse. Vet inte hur jag ska uttrycka mig för att skapa någon form av känsla. Vad jag ska förmedla med ord. Så att vi alla kan dra lite på munnen och sedan känna oss nöjda.

Men jag är så trött. Och tom i huvudet. Har kanske jobbat för mycket. Ätit för mycket marängswiss (som jag fortfarande inte vet hur man uttalar. Swizz? Swisch?) och dagdrömt om blivande äkta män som arbetar som snickare. Varför som just snickare? Jo för att: A) De är fruktansvärt heta i sina åtsittande arbetströjor som avslöjar att kroppen inunder är mycket tilltalande och välbyggd tack vare allt arbete. Genuina muskler man endast får genom att lyfta bräder och ha spikar i munnen. B) Jag slipper lägga ut pengar på dyra hantverkare när jag vill renovera badrummet C) Jag får äntligen en bra anledning till att håna och avsky tönten Martin Timell än mer, eftersom min karl kommer vara betyyyydligt bättre. Och händigare!

Det enda jag vet att jag ska göra är att duscha. Och det jag vill lyssna på är den här låten. För den är så fin. Och jag struntar i att det är jag och mix megapol-fansen, idoldeltagare på 16 bast och blivande idolauditionsökare som tycker om den , och att det är mycket häftigare att lyssna på A tribe called quest. Men serious, jag får rysningar av henne. Blundar och sjunger med. Spretar med fingrarna och knyter den sedan, sådär i äkta jag-menar-verkligen-det-jag-sjunger-inlevelse. Hennes röst liksom omfamnar min torftliga själ med den mjukaste rörelse. Och när hennes röst darrar, då skälver hela min kropp. Asch vad den är fin! Men det sa jag ju redan.