Hade nästan glömt bort dessa djärva men ganska praktfulla bilder som jag har på en cd-skiva vid namn, Face the fear- inte jag som döpt den dumt nog. Det pirrar till i magen när jag ser dem. I hela mitt liv hade jag nämligen velat slänga mig ur ett flygplan och singla ner mot marken med en fallskärm på ryggen- så i Queenstown hade jag chansen. Jag steg in på firman som ordnade hoppen vid halv tio på morgonen- fyrtiofem minuter senare satt jag i full mundering (overall, handskar, glasögon, och charmerande babymössa) i ett lyftande flygplan påväg 4572 meter upp i luften.

Det var häftigt. Ganska kallt. Och jag blev lite yr. Men att se de vita fåren där nere på gulgröna åkrar och de bruna vassa bergens toppar under mig- var en obeskrivlig känsla.