Nej, det här är inte ett "tyck om mig"-inlägg där jag kastar ur mig den ena utläggningen om mitt fruktansvärt dåliga sjävförtroende efter det andra. Ett inlägg genomsyrad av självömkan och jämmer där jag hotar med att skära mig med osthyveln och bannar livet.

Nej nej nej, det är inte jag. Jag är en sanningens förespråkerska, och därför säger jag endast, och då menar jag endast, sanningen (utom när farfar frågar om jag pluggat körteori...). Och dagens sanning är att jag är jävligt ful- just nu alltså. Ack vad jag suktar efter lite smink. Snygga kläder. En dusch, eller åtminstone en deodorant. Att borsta håret. Byta strumpor.

Så här är det . Att jag jobbat och knappt sovit något pga. en viss fullmåne som på något mystiskt vis påverkar min sömn. Två faktorer som sett till att jag fått ett slitet utseende. Sedan har jag inte orkat duscha, vilket betyder att hårsprayen från i fredags gjort mitt hår alldeles torrt och frissigt. Och som grädde på moset har jag klämt några oexsisterande finnar, vilket resulterade i att jag nu har ett "kläm-ärr" eller vad man nu ska kalla det, i pannan, ett annat på näsan, och ett på hakan. Ser lite ut som orionsbälte. Tre röda sår på rad. Stiligt. EUHM I DONT THINK SOOOOO?!?!

Ful. Ful. Ful. Men ja ja, har planerat dusch imorgon. Känns ganska lovande. Men är rädd att jag aldrig kommer bli nöjd förrän de där "kläm-ärren" har försvunnit...om de någonsin gör det! GULP! Måste verkligen sluta klämma på saker som inte finns...

Godnatt!

ps.

Denna låt går om och om igen på min ipod (ja ipod, inte iphone..). Älskade den under högstadiet, och nu har vi åter funnit varandra.

ps2. Är ju inte bara kär i låten nu heller, utan även Alex.

Ligger jag här och jäser! Känner mig ungefär i samma tillstånd som Bert Karlsson måste göra efter ett julbord med sju tallrikar. Är mätt. Okristlig mätt. Gjorde tacopaj till middag. Blev ljuvligt gott! Men med tanke på att det var jag som tillagade den var det i och för sig inte alltför överraskande... Mamma hade till och med lyxat till det med att köpa Doritos till (RIP Arch West och de chips du begravdes med. Av chips är du kommen...). Syndigt gott! Är glad att jag spenderat tid på gymmet idag, för med tanke på att jag glufsat i mig berikade kroppkakor är kalorier inte särskilt behövda de närmaste 178 åren. Nåväl, man kan ju inte vara mer än människa och njuta av god mat. Eller chips...eller godis.

Som igår, då jag och Linnea såg En Dag på bio- som faktiskt hade premiär. Du vet, den där kärleksfilmen med vackra Anne Hathaway och absolut bedårande Jim Sturgess. Och visst, den var fin, och romantisk och hade sina stunder med både snyft och skratt samt, överraskande nog: humor! Men ack, i mina ögon var den kanske lite väl förutsägbar. Till och med de scener som skulle ge filmen en ny chockartad vändning var förutsägbara. Javisst, jag gillar romantiskakomedier- men har aldrig varit något större fan av snyftisar som The Notebook- som får mig till kväljningar av allt sjåperi och meshet.  Denna film hade dock som sagt en gnutta humor mitt bland allt daltande, pussar och krossade hjärtan. Och trots att Annes brittiska accent var extremt överdriven och tillgjord (har aldrig stött på en enda britt som faktiskt använt ordet "marvelous"), kändes kemin mellan de två huvudkaraktärerna äkta. Därför ger jag den tre av fem...eh...Doritos!

I alla fall.. det jag ville säga var att det igår slukades en hel pizzabuffé, eller pizzor på en buffé, godis (90% choklad. Alltså MINI MARABOUS och MINI TOBLERONE är typ, det bästa som hänt under 2000-talet) samt världens äckligaste kaffe latte, som jag vägrade att dricka , inte ens av artighet, eftersom den var så vidrig.

Nej, nu ska det kletas på lite mascara och se mer film med goda vänner.

Trevlig kväll!

ps. Nej, har inte läst boken. Kanske borde göra det...

Hejsan!

...skrev jag en gång i ett worddokument - men var tvungen att ändra till Hej! eftersom "uttycket kan ses som för vardagligt".

Börjar jobba klockan fyra. Oerhört skönt med sovmorgon och bara susa runt i ett tomt hus i bara strumplästen (fast utan strumpor), sjunga högt och falsk till randomsånger som Eternal Flame, som man aldrig lyssnar på men som man alltid kan hela texten utantill- utan att någon behöver lida. Har duschat efter dagens promenad och ska nu njuta av några The office avsnitt. Vet att jag skulle gå emot majoriteten och se den brittiska versionen- orginalet det vill säga, men hittade inte första säsongen annat än på Åhléns för 299 kronor... Så den amerikanska versionen får duga, och hittills är jag så nöjd så nöjd.

Jim: Not much what's up with you?
Pam: Oh, I can not believe I fell for that. [laughing] Oh, my God.
Michael: Ah, ah, ah, what? What? Where's the funny? Give it to me.
Jim: Umm, is it me or does it smell like up-dog in here?
Michael: What's up-dog?
Jim: Nothin' much what's up with you?
Michael: Oh, oh, wow! I walked right into that. Oh, that's brilliant!

Michael: Dwight! Hey is it me or does this place smell like up-dog?
Dwight: What's up-dog?
Michael: Gotcha! [laughing] Oh, God. [low] Crap! Nothin' how ya doing?
Dwight: Good. How are you doing?
Jim: [mouthing] So close.
Michael: [low] Damn it.

HAHAHAH ååh...det är precis min humor. Så, klockrent!

Nähää okej, du förstår inte det roliga. Men skulle du också ha sett avsnittet hade även du kissat på dig av skratt!

Och mitt bland bomblarm, Juholtshetsen och skuldkrisen i europa kommer jag med en god nyhet; Mitt munsår har börjat försvinna!!! Tacka helgonen och moder jord! Ska gå och fira med lite gröt nu. Seya!

Seriöst. Funderar på att plundra Apoteket. Hota apotekarna i sina långa vita rockar och kantiga glasögon med svarta bågar med en skalpell tryckta mot strupen. Jag kommer stirra stint på dem, låta dem känna det kalla bladet trycka mot deras pulsåder som pumpar likt en rädd och vilsen hares, och sedan väsa: "Se på mig!! Ser du?!" Tvinga dem att se på mitt groteska munsår och där efter skrika "Jag är ett monster! Ett jävla monster! Gör någonting åt det...NU!" Och apotekaren kommer livrädd nicka gång på gång och med darrande röst säga "Ja..ja..jaa..ja-a-g kan hjäl-lp-lp-a". Och då kommer jag släppa stackarn ur mitt grepp, skratta och säga "Bra!" samtidigt som jag plockar bort gamla matrester mellan tänderna med skalpellen.

Fast nu har jag ingen skalpell. Eller sånt där snaggat hår som jag förväntar mig att brottslingar har. Eller ens förmågan att hitta en annan människas puls. Men ett groteskt munsår, det har jag däremot! I nuläget känns det som att det bara blir större och större. Snart kommer jag bara vara ett stort vandrande munsår. "Hej Sofia..nej menar Munsåret!" kommer folk att säga. Jag kommer stå i tjock stil i Gula Sidorna. Man kommer kunna finna mig med GPS. Cirkus Cirkör kommer febrilt ringa mig i hopp om ett kontrakt. Obama kommer hålla ett hyllande tal för amerikanerna som må vara tjocka, men inte alls munsåriga. Och jag kommer snyftande smeta på mer och med salvor, utan att det gör någon verkan.

Mamma sa att jag skulle kladda på olivolja. Olivolja är tydligen bra för allt. Litar dock inte fullt ut på denna Olivträdets gåva. Eller kanske mamma egentligen. Under min ungdom hade jag väldigt fett hår. Det hängde i stripor och jag kände en viss själsfrändskap till Professor Snape av någon anledning. Så en dag sa mamma att jag skulle massera in olivolja i håret. Och eftersom jag liksom många andra ser upp till min mor lydde jag hennes råd och det hela slutade med att mitt hår inte bara blev ännu oljigare- det skiftade nästan i mossgrönt och stank oliver. Men, det kan ju vara värt ett försök.

Nu ska jag och mitt munsår se klart matchen! GO SCHWEDEN! FRISKT HUMÖR! SKJORTAN HÄNGER UTANFÖR

Adiehu!

Alltså är jag smartast eller vad? Klipsk! Sådant snille! Bara, så helt outgrundligt klok och begåvad! Ursäkta narcissismen men jag är så överväldigad över min revolutionerande upptäckt! Eller upptäckt och upptäckt...snarare skapande idé! Som jag nu vill dela med mig, eftersom jag känner för att vara snäll idag (samt i hopp om att någon ska nominera mig till Svenska Hjältar 2012!),

Vem blir inte rent av förbaskad som simpel dödlig människa utan Spotify Premium, då man måste tvingas lyssna på den ena reklamen efter den andra i samband med sin favoritmusik? Det förstör ju själva njutningen att behöva uthärda en minuts skitsnack för att något extremt töntigt "rock band" vill promota sina Pink covers! Så, därför, likt Newton där han satt under äppelträdet, kom jag på (utan att få något äpple i huvudet dock) att:

Om jag har uppe en spelingslista på Grooveshark samtidigt som jag lyssnar på Spotify,  slår jag bara över dit då den nedrans reklamen börjar. Sänker volymen så mycket som imbecillerna tillåter innan programmet pausas och låter allt babbel om att jag borde- haft -Spotify -Premium -så- jag- slipper -all -reklam,  drunkna under ljudet av...TOVE STYRKE.

Hon är inte okej! JAG VET!.Men hon har förhäxat mig med en form av hatkärlek!! Jag stör mig fruktansvärt på henne som person, men på någotvis (tack vare p3- de lymlarna!) kan jag inte låta bli att svänga med armarna när hon spelas. Fan...

Att jag lever med en ständig oro över min ekonomi är knappast någon nyhet. Min ängslan över framtidens oundvikliga kostnader verkar evinnerliga. Varje gång jag öppnar (river upp) kvuvertet från Telia- innehållande min telefonräkning, är jag nästan i behov av en såndär hjärtstartare som det snackas om i Hjärt-Lungfondens reklamkampanj (med han läskiga mannen som riktigt ser ut att svettas ihjäl i sin ljusblå skjorta så att man nästan tror att han ska få hjärtstopp där mitt under inspelningen. Han gör mig nervös!). Och bortskämd som jag är, bor hemma utan att betala ett öre trots att jag är myndig sedan snart tre år tillbaka, vill jag att mina päron ska betala för ytterligare några körlektioner. Och varför inte halkbanan och riskettan när jag liks är igång?

Inte kan jag skylla på alla ohederliga, snyltande politiker som tex. Håkan Juholt som i nuläget uppmärksammas i sin lilla bidragsfusk-skandal, när jag förmodligen skulle gjort likadant? Skattefuskat och låtit invånarna i Vännäs Kommun betala för mina orange och rosa badbomber till jacuzzin. Tjuvaktig och snål som jag är!... Lyckligtvis, för er då, har jag inga som helst planer på att bli politiker -klädd i kläder man kan hitta i Året runt och Hemmets Journals "mode"sidor.

Blir dock lite smått irriterad på folk som med låtsats intresse ska hålla på och uttrycka sig i sådant som de inte har någon aning om. Såna som inte kan komma med något bättre än "Det är ju hemskt" och "Ska det vara såhär?! Jag blir så arg!" när de kommenterar situationen. Jag gnäggar av skratt när jag hör deras tafatta försök att visa sig bildade. Men nåväl, det är en annan histora...

Poängen med detta inlägg var att informera att jag härmed börjat att auktionera mina gamla kläder jag tror är av värde, på tradera (okej inte GAMLA, men använda). Som denna finfina sjömansklänning jag suktade efter en gång i tiden, men som nu inte alls klär min personlighet längre. Olyckligt nog.

Här hittar ni den om ni är intresserad. (Ja jag ni:ade dig precis)

Hej. Godkväll. Godnatt...Och allt däremellan!

Sitter här och myser med min gamle vän Munsåret såhär på nattkvisten. Riktigt känner hur det sprakar runt hela truten. Från mungipa till mungipa sticker den obarmhärtiga smärtan. Så puttrigt! Bara jag och Munsåret, min återkommande vinterpolare, som förmoldigen kommer stanna tills tussialgon trängt sig upp genom grusblandad snö. Kan en lördag bli bättre? Jag behöver varken läppstift eller botox. Min minimala mun är nu nästan dubbelt så stor och liksom vackert blossande hallonröd. Åt lite salta jordnötter vilket förvärrade, nej menar förskööönade, situationen än mer (måste ju fortsätta spela på ironin).

Ja. Nu kanske ni är ute och dansar och har er. Medan jag och Munsåret rättar en kompis spanskauppgift och chattar med resekompisar på facebook. Men, jag var faktiskt ute igår. Och hade väldigt kul dessutom! Bortsett från att jag gjorde misstaget att ge bartendern fria händer. Sådant slutar alltid i katastrof! Vart är bartenders som Tom Cruise i Cocktail? Sånna där som jonglerar med flaskor och blandar drinkar bakom ryggen med förbundna ögon? Som en gång när jag bad om en mojito.

"En mojito tack!"

"Eh...jaha...en Mojito...Då behövs..eh...?" Bönande blick.

"Mynta!"

"Ah justja" Springer iväg. "Är det här rätt...?" Andfådd.

"Det där är OREGANO!"

Nåväl nåväl. Ska smörja in mina vackert fylliga flammande sensuella läppar och sedan sova. Börjar tidigt imorgon. Natti natt!

...Kommer förmodligen att tacka nej om jag nu skulle bli antagen. Men det skadar ju inte att söka. Bara för att. Bara för att jag en dag vill. Även om den dagen inte kommer riktigt än. På ett tag. Kanske om något år...Eller två. Innan jag fyllt tjugofem låter bra. Fast då kanske jag har glömt allt? Som hur man skriver essäer och smörar för lärare.

Men denna väntan, den är värd risken.

ps. Ska se Get him to the greek nu. Smaska lite havrefras och blåbärssylt och sedan mysa med tanken att jag kunde varit den blyge, försiktige och absolut bedårande gotländske bonden Fredriks fru. Även om jag ibland skulle få för mig att jag begår ett hemskt brott (pedofili). För jag är ju bara helt oemotståndlig och bra mycket bättre än de tafatta tjejerna (för att inte tala om deras bristande utseenden) som han "bjuder in" till sin gård. Jag säger bara en sak: IT COULD HAVE BEEN ME!!!.. ds.

En gigantisk bild på moster Sofia och lille frank. Fniss...

(MOSTER inte MONSTER)

Jag är tillbaka!

Som ni har väntat! Vankat av och an i hopp om ett livstecken- och här har ni mig! I egen hög person! (Jag måste sluta göra utropstecken). Bara sådär jättetrött, men annars känns läget stabilt. Har suttit på en buss i sådär tio timmar, så ni förstår kanske. Tycker dock inte alls långa bussresor är så hemska som alla verkar fasa över. Jag menar; Man får trycka i sig hur mycket godis som helst utan att verka glupsk. Man slipper röra på sig. Det är okej att grymta till när någon "granne" gör något som stör- som att tända lampan eller ständigt kila in på toaletten. Man får sova och ha det ghött och så kan man snacka lite skit med personen bredvid - om den verkar reko det vill säga. MYSIGT!

Jag växlade mellan att dricka min ramlösa granatäpple, läsa min underbara bok Är det någon där- som får mig att gurgla av skratt, sova och smaska marabourader. Så inte klagade jag inte.

Är dock för trött för att i nuläget gå in på detaljer om min resa i landet i öst. Det kommer imorgon. Snarkar nästan redan. Hejdå!

Vilket förvånansvärt varmt och helt utsökt väder det är här i Stockholm! På snäppet till Majväder. Som om vi hoppat över den plågsamma vintern och istället nu börjar om i April. Som om någon hamnat på chansrutan i Monopol och nu får gå direkt till gå- för att då inkassera fyratusen kronor. Här käkar folk mjukglass, steker i solen på uteserveringen med Ray Ban brillorna på näsan och lämnar halsdukarna hemma på hatthyllan. Helt ljuvligt efter att man haft regn dag ut och dag in nästan var dag "där uppe" i Umeå, Norrland, typ Nordpolen (ironi).

Jag har hängt med mina systrar på stan och min underbart söta systerson, Frank. Vi har käkat falafel för fyrtiokronor. Köpt Lypsyl och svalkat oss med islatte. Båda två brast ut i ett gapskratt när jag fick smaka Jessicas soyalatte.

- Här smaka. Den är utan sån där sirap och grejs.

Jag lämnar min Vaniljlatte åt sidan och suger i mig hennes härligt kalla vätska. Efter någon sekunds eftertanke säger jag förvånat:

- Mehh...He smakar ju Kaffe! (Läses med bred norrländska så kaffe liksom blir Khaaaffhhee)

Nåväl. Nu ska jag hjälpa Katta att packa, sen blir det Tacos och sedan avslutar vi kvällen med BIO. Inte för att vi bestämt vilken film det blir. Men trot eller ej, men vi har inte ens nämnt Jägarna 2.

Nu hörs vi inte på ett tag! Så önskar er en god helg i Svea rike. Pussen och kramen.

Förbereder mig med att måla mina naglar. Eftersom jag är en av alla slaviska nagelbitare så bär jag konstant nagellack. Dessa är mina favoriter.

Den första: Azurgön från Sportsgirl köpt i Australien

Den andra: Isa Dora- Hot Coral

Den tredje: Random märke -Neon Rosa köpt i Filippinerna

Den fjärde: Isa Dora- Ocean Drive

God kväll! Eller, inom en mycket snar framtid: Godnatt!

Helgen har varit varierad. Den har gått från lugn och sansad till skrikande vital och galen. Ilsket sorgsen till nervöst generad. Lat till flink. Dag till natt and so on.

Just nu ligger jag ihopkuren under mitt duntäcke. Trött från huvudknoppen till tårna och längtar, längtar hemskt mycket, tills dess jag har publicerat detta inlägg och kan sussa sött. Imorgon är jag ledig efter tre helgdagars handlingskraftigt arbete, härligheter!... Även om just lediga dagar för mig innebär att läsa körteoriboken tills ögonen blöder.

I fredags jobbade jag konstant hela dagen. Igår jobbade jag hela dagen men spenderade de sista timmarna av dygnet samt den unga söndagen med min kära vän Anna. Jag drack äckligt smultronvin och frossade i hennes mors fantastiska baktalanger och sedan gick vi ut på Scharinska där det var fullt ös och jag var typ den enda tjejen med högklackat men den enda utan lösögonfransar. Så idag, traskade jag hem från en tidig buss i en relativ nyvaken sol och begav mig sedan småhängig till jobbet. Och där stannade jag tills typ nu.

Ja, det där var min helg. Och det här ett helt meningslöst inlägg. Avslutningsvis kan jag ju bara tillägga att jag tycker det är aktningsvärt av tv4 att ha med en lesbisk i Bonde söker fru. Ska detta bli starten för ett HEJDÅ HETERONORM? Man kan ju hålla tummarna. Frågan är ju bara den varför det skulle ta så djädrans lång tid innan någon kanal alls skulle ta initiativet med lite homosexualitet på tvtid - och då snackar vi inte Fab 5 och Tila Tequila, utan vardagsmänniskor. Och måste säga att jag vämtar spänt på om tv4 till och med kommer sända Johannas eventuella kyssar? Oj oj oj vilken snackis!

Ungefär så här ser jag ut hos tandläkaren- fast lite mer plågat uttryck kanske. Jag och Anna lekte med webcamen och tog en massa, ja för många, bilder (denna snodde jag från bloggen hennes). Tänk så lätt det är för tjugoåringar att roa sig!